Salvatalon

Väntad (Ej ur Salvatalon-världen)

2011-08-12T22:41:00.001+02:00

OBS: Följande novell har inget med Salvatalon att göra.

Väntad

Tre dagar har nu gått sedan jag mötte honom. Mannen med det alldagliga utseendet och det lite sneda leendet som stod och rotade bland frysvarorna i butiken. En helt vanlig torsdag då jag skulle handla lite mjölk. Han som jag utan tvekan skulle passerat förbi utan att lägga märke till honom om det inte vore för hans förbannade leende. Jag sneglade på honom och skulle raskt passera då jag snubblade till och han med oväntad smidighet vände sig om om fångade upp mig.
”Uhh, tack” sa jag.
”Du borde vara mer försiktig Lena” sa mannen och såg mig i ögonen. De flammade till när han nämnde mitt namn och det skrämde mig.
”Hur vet du vad jag heter?” frågade jag och krängde mig ur hans grepp.
”Jag vet mycket mer än bara vad du heter. Och jag vet att du borde vara försiktig” sa han.
Jag vände mig om och började gå därifrån med snabba steg. Vilken sjuk jävel, tänkte jag för mig själv. När jag kommit några meter bort hör jag hans röst igen. Han ropade efter mig, ”Akta dig du, på söndag är de här, och de letar efter dig”. Hans röst dog bort och jag kunde inte hejda mig från att vända huvudet för att titta på honom. Men han var försvunnen. Jag rusade ut ur butiken, utan en tanke på att jag skulle handla mjölk. Herregud, vad var det där för en skum jävel? Tänkte jag för mig själv. Jag började fundera på om jag skulle gå till polisstationen och anmäla honom... Men för vad? Det är säkert bara en mentalt störd människa som är ofarlig för allmänheten och därför får vara ute bland folk. ”De kommer”, Vilka de?! Hur som helst, jag var tvungen att ta mig hem för att lugna nerverna.

Väl hemma gick jag med något lugnare steg även om jag fortfarande var lite uppskakad, fram till mitt medicinskåp och plockade fram en burk med piller som jag fått efter att ha 'gått in i väggen' som det så fint heter. Tack och lov hade jag bara använt hälften innan jag var på benen igen, så nu tog jag tre stycken och gick sedan och satte mig i soffan. Jag tog fjärrkontrollen till TV'n och startade den medan jag väntade på den avslappnade känsla som vanligtvis infann sig inom en halvtimme efter intaget. Något verkade vara fel på TV'n... ”Typiskt” sa jag tyst för mig själv och slängde kontrollen på bordet igen. Men då den smällde i den hårda marmorskivan hoppade bilden till på dumburken igen och för en sekund tycktes jag kunna läsa texten ”Vi har hittat dig, du kan inte gömma dig för oss” innan det vanliga bruset var tillbaka igen. ”Vad händer med mig! Herregud, vad är det som händer!” skrek jag. Men sen tänkte jag att det bara var tabletterna, det måste det vara. Det var kanske ingen bra idé att ta dem iallafall efter att ha träffat den där fåntratten i butiken. Något skakig lade jag huvudet på soffkudden och föll nästan omedelbart i orolig sömn.

Efter några timmar vaknade jag upp och jag började undra om inte allt bara varit en kuslig dröm. Min hjärna hade precis bestämt sig för att det var det, då jag kände hur jag frös. Frusen ända in i märgen började jag se mig omkring i rummet och upptäckte att fönstret som vette ut mot trädgården var öppet. Det var mycket märkligt för jag kunde svurit på att det inte var öppet när jag kom hem. Pulsen började skena iväg igen och jag tog mig ur soffan på darriga ben bort mot fönstret. Gardinerna yrde rundor i den kalla vinden och jag drog försiktigt igen fönstret. Jag vågade mig på en blick ut och såg att det hade blivit riktigt mörkt... Klockan måste ju vara över midnatt allra minst! Jag drog försiktigt igen fönstret men ryckte plötsligt till av ett fruktansvärt oljud som verkade komma från köket. Det lät som om en vas eller liknande glasföremål fallit i golvet och gått i tusen bitar. Nu började jag bli väldigt rädd.

Skakande smög jag mig fram till telefonen på soffbordet och lyfte luren. ”Jag måste ringa efter hjälp” tänkte jag. Men ingen signal hördes. Telefonen var död. Vid det här laget började jag få riktig panik och skakningarna blev värre och värre. Snyftandes för mig själv bad jag om hjälp till en gud jag aldrig trott på. Mellan snyftningarna började jag höra steg som sakta och hasande närmade sig från köket och jag tystnade och kröp snabbt ihop under bordet. Stegen var nu väldigt nära och jag kunde även höra hesa andetag från denna man (jag antog i alla fall att det var en man) som nu befann sig mindre än en meter ifrån mitt gömställe. Pulsen ökade ytterligare och jag kunde höra mitt hjärta dåna i mitt bröst. ”De kommer... de kommer för att hämta mig” tänkte jag. En kraftig verk i bakhuvudet började kännas... den blev starkare och starkare och till slut helt olidlig. Det flimrar för ögonen och världen tycks fasas ut. Mörkare och mörkare... andetagen kommer närmare. Det är över nu.

*****

”Lena”
”Lena, vakna”
”Vakna Lena... det är jag... din Kurt”
”Vakna Lena... du har stressat för mycket igen och blivit sjuk. Precis som förra gången Lena”

*****

Jag minns hur hans fingrar strök över mina kinder. Så försiktigt och varsamt. Han rufsade mig lite i håret och pratade lugnande med mig. Han berättade för mig att han hittat mig under bordet igen... som så många gånger förr. Telefonen som inte fungerade var i själva verket inte någon telefon utan fjärrkontrollen till TV'n. Fönstret var öppet för att det varit instängt och kvavt i rummet när Kurt kommit hem från sitt arbete. Han hade även tappat en tallrik i golvet när han varit ute i köket för att ta sig en nattmacka. Allt hade en förklaring... gud så skönt.. allt hade en förklaring!

Två dagar senare hade jag ryckt upp mig och allt kändes bra. Kurt var på jobb och jag skulle till butiken för att köpa lite mat och mjölk. Bland frysvarorna stod det en alldaglig man med snett leende, han viskade:
”Akta dig du, på söndag är de här, och de letar efter dig”.

Panik.
Mörker.
Slut.

Efterord:
Om det finns ett helvete, så finns det på planeten jorden. Och det är de sjuka och 'vansinniga' människorna som befolkar det. Detta är bara en fri tolkning från hur ett sådant scenario skulle kunna tänkas se ut. Och jag ville bara testa mig själv i om jag besitter förmågan att ens närma mig att beskriva ett sådant öde i ord, som jag i själva verket, knappt vet något om. Utan bara föreställer mig.

Eddy A.
Avslutad: 12/8-2011

Sugen

2010-05-07T21:59:00.002+02:00

Tjipp! Jag är extremt sugen på att skriva mer... men ack, vad svårt det är att 'börja'! Har dessutom precis läst genom min novell 'Fiske på Tyrika' och konstaterat att den har sju biljoner fel :S Antar att 'Svenska' nog inte var min grej iaf... Mycket ser skumt ut när jag läser det och idag fattar jag inte att jag aldrig ändrade på det. Men det är lömskt när man sitter och arbetar med ett textstycke.. man blir blind på något vis.

Fiske på Tyrika

2009-10-09T22:21:00.001+02:00

Fiske på Tyrika – En berättelse från Salvatalon
(Läsare rekommenderas att läsa Salvatalons Prolog innan)

Oradrin stod på en av Vyraldors gamla bryggor och såg ut över Lunarions för tillfället lugna vatten. Han njöt i fulla drag då det kom svaga vindilar mot honom som fyllde hans sinne med doften av salt och rutten tång. ”Måtte jag få jobb på någon av båtarna snart” tänkte han för sig själv. ”Jag har varit borta alldeles för länge och det börjar bli knapert i kassan”. Han suckade och satte sig ner på bryggan med benen slappt hängande över havets skimrande yta. Det var nu femton långa år sedan han gick iland på just denna brygga. Då med brutna revben och ömmande rygg och säker på att det skulle bli ett uppehåll i fiskandet, men han hade såklart ingen aning om att det skulle bli så här länge.
Han var arg på sig själv för sin förbannade klantighet. Hur kunde han av alla människor, en otroligt begåvad och hårdnackad sjöman tappa fotfästet och falla ner på fiskeredskapen som en jävla landkrabba? Oradrin suckade och rynkade pannan. Detta hade han aldrig kunnat förlåta sig för, och folk hade skrattat länge åt hans olycka. ”Fan, de skrattar fortfarande” muttrade han ilsket. Visst, pengar hade han ganska gott om på den tiden efter trettio långa år på sjön, men nu var han i stort sett utblottad. Han satt där en lång stund och grubblade som så många gånger förr, innan han tillslut begav sig hemåt med tunga steg.
Det hade börjat skymma när han kom in till de mest bebyggda gatorna i Vyraldor och folk hade börjat bomma igen sina dörrar och reglat för fönsterna när han gick förbi byns anslagstavla. Han ögnade som vanligt genom de nötta anteckningarna som efterlyste diverse husdjur och föremål som mystiskt hade försvunnit. Det fanns även en del annonser och en hel del klotter på planket. Oradrin fnös och skulle precis gå vidare då han fick syn på ett pergament som låg i gräset en liten bit bort. Han plockade upp det och började läsa och så här stod det;

Erfaren fiskare sökes
Tyrika från Aldrith kommer den 1:e att
anlägga vid Vyraldors norra hamn och
därefter stanna i tre dagar. Intresserade
fiskare meddelar sitt intresse till Kapten
Argoth och när vi har full besättning
lämnar vi hamn och ligger ute i två
månader. Ersättning beroende på sökandes
kvalitéer och duglighet.

Oradrin blev upphetsad och stoppade kvickt pergamentet i sin ficka. Han traskade vidare hem medan han funderade över varför fiskare från Aldrith behövde folk från Vyraldor, men det är ju klart att fiskemännen här är kända för sin skicklighet tänkte han förnöjt. De tre fiskestäderna i sydvästra Salvatalon brukade sällan ha något gott med varandra att göra. Mycket fientlighet och konkurrens hade sedan urminnes tider lett till bråk byarna emellan även om de i sig var väldigt lika.
Undrar hur många som sett den här lappen tänkte Oradrin vidare när han stängde dörren efter sig i sitt gamla förfallna ruckel till bostad. Bäst att se till att jag får prata med den där kaptenen så fort de anlägger land! Det måste vara ganska viktigt för dem att komma ut och fiska eftersom de sänt ut bud med den här lappen landvägen och bara stannar i tre dagar. Jaja, bäst jag går och lägger mig tänkte Oradrin, de är ju här om två dar. Lika bra att förbereda sig ifall det blir dags att prova sina gamla sjöben igen! Han somnade omedelbart med hoppet bultande i sitt bröst.

Hela nästa dag var han upptagen med att ordna till sina slitna paltor och han städade faktiskt också sin bostad, vilken han inte gjort på flera år. Hål lagades, mössan tvättades och skorna putsades. Han lade också ner stor energi på att ansa sitt skägg och sitt alldeles för långa hår. Efter nästan en timme granskade han sig i den spruckna spegeln vid sidan av den öppna spisen och var väldigt nöjd med vad han såg. Minst tio år yngre, tänkte han och log brett. Efter att ha rökt en pipa och ätit lite gammalt bröd begav han sig ut för att skaffa förnödenheter och tobak, och han tänkte att han även skulle unna sig ett stop öl när han ändå var inne i byn.

Tjugo mil längre österut var Tyrika på väg i västlig riktning. Hon bröt vågorna i god hastighet och den 98 fot långa fiskebåten färdades i total tystnad. På däck stod tre till synes helt orörliga gestalter och spanade mot horisonten. De verkade inte ens blinka. Inne i styrhytten satt Kapten Argoth själv, också orörlig. Om någon betraktade båten nu, skulle de antagligen få för sig att båten färdades helt av sig själv.

Oradrin var nu inne på sin andra öl och satt och lyssnade efter de senaste ryktena, men inte ett ord om någon båt vid namn Tyrika kunde höras inne på Abdulah's bar. Mest verkade folk vara nyfikna över Oradrin, och hans plötsligt fräscha uppenbarelse. Men Oradrin avslöjade inget, han förtäljde de som vågade fråga honom personligen att han bara hade en bra dag och att de skulle sköta sina egna affärer. Så även den diskussionen dog ut efter ett tag. Han beslöt sig för att det var dags att traska hemåt och fixa det sista. Han behövde fortfarande slipa sin gamla kniv, och sen var det läggdags.

Den stora dagen grydde, och det var en vacker dag. Solen sken och Lunarion glittrade. Oradrin var redan på väg ned till hamnen för att få en chans att tala med besättningen på Tyrika när de väl lagt till vid bryggan. Väl där blev han varse att han inte var ensam. Det var faktiskt redan överfullt med folk där och alla stod och pekade och spejade ut mot havet. Därute, kanske femhundra meter ut, låg Tyrika och guppade lätt i vågorna.
Han trängde sig in i folksamlingen och frågade en man som stod och kisade mot solen varför de kastat ankare där ute istället för att komma i hamn. Mannen svarade att han inte visste, och efter en stund stod det klart för Oradrin att inte en käft visste något om båten som låg därute. De visste inte varför den var här, de visste inte vad de ville och de hade inte en blekaste aning om att det var en fiskebåt.
”Far, är det pirater?” undrade en fet liten grabb, vilket utlöste en kavalkad av skrattsalvor i den närmsta kretsen. En något generad man tystade honom och mumlade ursäktande. Efter kanske en timme började folksamlingen avta så smått och bara de allra mest nyfikna stannade ett tag till och ältade allt som kunde ha med den mystiska båten att göra.
Oradrin var sist kvar. Han satt och iakttog den hela dagen och när det så småningom började skymma kunde han plötsligt se hur några prickar närmade sig honom i vattnet. De små prickarna blev större och större och var tre till antalet. Oradrin flämtade till när han såg att det var människor som kom simmande genom det kalla vattnet.
Han kände paniken krypa i kroppen och han ville springa sin väg, men något höll honom tillbaka. Som en staty stod han och inväntade de tre simmarna som verkade bryta genom vattnet, snabba som delfiner.

Det var några fruktansvärda minuter för Oradrin, och när de tre männen till slut nådde den yttersta bryggan krälade de sig upp längs varsin påle och med viga rörelser kom de på fötter och började gå mot honom. Inte en droppe vatten verkade ha fäst på dem, och deras kroppar var täckta med illa medfarna trasor och de var bleka i hyn. Mörka runt de kolsvarta ögonen, med stripigt svart hår och en onaturligt ryckig gång närmade de sig nu Oradrin som stod som fastnaglad vid marken.
”Är du redo?” Väste den första av de tre mot Oradrin.
”R r redo för vadå? Stammade Oradrin fram.
”För avfärd, det är väl du som ska följa med ut på fisketur? Fiske på Tyrika!”
”Det måste ha blivit något missförstånd” sade Oradrin, som inte ville färdas någonstans med de här typerna. ”Jag var precis på väg hem... så, umm, hejdå!”
”Tyrika är ditt hem nu, vi ska fiska. Du har vår kallelse i din hand gamle man”
Oradrin såg till sin förfäran att han höll pergamentet som han tog från anslagstavlan i sin hårt knutna hand. ”Jag hittade den nyss, jag skulle bara plocka upp den och slänga den i soporna. Det är så stökigt här i Vyraldor nuförtiden. Ungdomarna...”
Han avbröt sig tvärt när en av främlingarna lade en stinkande knotig hand på hans axel och sade ”Kom nu, det är dags”. Oradrin försökte slita sig loss, men förvånades över styrkan från den taniga mannen. De andra två skrattade ett hest och skadeglatt skratt. Mannen som höll Oradrin lade sin andra lediga hand på hans huvud, och Oradrin kände hur det stack i nacken och det började flimra för ögonen. Skratten ekade i hans medvetande och han föll ned på knä, fortfarande helt i männens våld. Han vred och skruvade på sig och till slut stod han inte ut längre. Oradrin kräktes, och sedan svimmade han.

Något senare återfick han medvetandet. Det ömmade i huvudet och han låg naken på trägolvet; eller var det ett golv? Han såg sig omkring och insåg att han låg i ruffen på en båt och en rysning sköljde över honom när minnet sakta kom tillbaka. Herregud, han var ombord på den fruktansvärda båten Tyrika! Båten krängde våldsamt över vågorna och han tänkte att var de än var på väg, så färdades de i en våldsam hastighet.
Ett litet ljussken spred sig genom rummet via ett uttag ganska högt upp och när hans ögon hade vant sig vid det skumma ljuset kunde han se sina kläder hänga på en krok på väggen. Han reste sig och gick bort till dem och började klä sig. En skylt hängde ovanför kroken, det stod:
Matros Oradrin
Inbränt på skylten med snirkliga bokstäver, och trots allt så fick den honom att känna sig lite uppmuntrad. Han var återigen på sjön... Matros Oradrin!

I ruffen fanns det bara en enkel stol och en koj placerad vid ena gaveln. Han gick och kände på dörrvredet men fann dörren låst så han satte sig ned och väntade. Efter en dryg timme hörde han hur någon plockade av regeln på utsidan och dörren for upp.
En av de bleka männen som hämtat Oradrin kom in, och i hans hand höll han en stor mugg.
”Drick det här” sa han och räckte över den till Oradrin. ”Det gör dig stark och seg... det kommer du behöva.” Han vände sig och gick ut igen, men den här gången utan att regla dörren efter sig. Oradrin förde drycken till näsan och luktade. Det var en vidrig doft, och det såg ut som var. Tjock konsistens och med grådaskig färg och det var säkert en hel liter i muggen. Han skakade bistert på huvudet men tog sig iallafall en munfull.
Det kändes som om han skulle få en hjärtinfarkt, den vämjeliga smaken, den otroliga stanken och känslan av att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet på honom fick honom att slänga iväg muggen i ren avsky. ”Fy fan! Fy fan! FY FAAN! Skrek Oradrin och höll sig för bröstet samtidigt som han hoppade rundor i på ruffens golv. Efter några sekunder började han lugna ner sig och han satte sig åter på sin stol. Minuterna gick och Oradrin kände sig sjuk. Han mådde illa och hjärtat pumpade fortfarande skoningslöst.

Något senare kom samma man in i ruffen som gett Oradrin muggen och han började skratta. Ett strävt, torrt skratt var det. Det han såg när han kom dit var Oradrin, liggandes på knä och lapa i sig det sista som var kvar av helvetesdrycken från golvet.
”Tänkte väl att det skulle smaka, gubbjävel” sa han och gav Oradrin en spark i sidan så han vräktes omkull. Oradrin stönade men vände sig raskt om och fortsatte lapa. Mannen skrattade igen och sade ”Jag låter väl dig vara sålänge. Men det är bäst att du vilar lite, det är snart natt och då ska du få arbeta.”

Båten fortsatte sin tysta färd, och den skygga besättningen kunde redan urskilja de stora berg som tornade upp sig i västra Salvatalon. Kapten Argoth samtalade lågt med de andra männen. ”Vi börjar närma oss källan. Se till att Matros Oradrin är redo för sitt första pass. Zultitierna blir väldigt upprörda om de får vänta.”
”Zultitier, de är för fan bara några bortskämda dvärgkräk” sa en av männen. ”Det hade inte varit mycket med dem och deras prylar ifall det inte vore för oss.” Kaptenen nickade sakta och sade ”De behöver oss, det är riktigt. Men de har i ägo, det vi trånar efter mest. Kahmahla... Kahmahla i mängder! - Så håll nu din förbannade käft och gå och väck Oradrin!” Skrek han i ett plötsligt vredesutbrott. Två av männen skyndade ut ur kaptenshytten medan den tredje gick ner genom en lucka som ledde till kabyssen för att hälla upp ännu en omgång Kahmahladryck åt den nya matrosen.

Oradrin öppnade ögonen och fick syn på två halvt vanställda ansikten som stirrade ner på honom. ”Hörru, det är dags att jobba” sa den ena. Den andra bara väste och visade upp sitt svarta tandkött i ett brett grin. Oradrin funderade en kort sekund över vad som hade hänt, men med en ovanlig känsla av totalt fokus satte han sig upp på sängen. ”Jag är redo, låt oss gå” sa han.
När de kommit ut på däck blev Oradrin varse att alla hans sinnen verkade ovanligt skärpta. Han spanade upp mot månen som var nästan helt täckt av moln och förundrades över att det kunde vara så ljust. Även om allt verkade inbäddat i ett grönaktigt skimmer så kunde han tydligt se alla konturer väldigt skarpt, och även urskilja några måsar som svävade högt där uppe. Men mest av allt kände han en fruktansvärd törst.

”Kapten Argoth vill tala med dig innan vi börjar” Bäst du sätter fart. Uppför trappan där och in genom dörren. Låt honom inte vänta.”
Oradrin nickade och lämnade männen bakom sig. Han knackade skarpt på dörren och först då reflekterade han över hur bleka hans händer faktiskt hade blivit. ”Kom in” hörde han någon säga och han steg in i kaptenshytten.
Argoth synade honom och gestikulerade med en knotig hand att han skulle sätta sig ned. ”Matros Oradrin” sa han. ”Här är du till slut. Du börjar se ut som en fiskare också... Inte en sån pissfiskare som är ute och jagar torsk och småspigg, utan en riktig fiskare. En Tyrikafiskare!”
Oradrin log och sade ”Kapten, jag är redo. Men ack, jag är så törstig.”
Argoth nickade. ”Du är i en övergångsfas just nu. Du kommer alltid känna törst, men det blir bättre och lättare att hantera när du helt gått över” sade han. Men oroa dig inte, vi har gjort iordning en mugg Kahmahla åt dig här. Mer får du när vi lämnat in vår fångst till våra bekanta i bergen. Du förstår, vi har inte tillgång till det själva. Zultitierna är rädda för att använda det själva, men eftersom det numer rinner i våra ådror, är vi beroende av det. Och därför idkar vi byteshandel med dvärgkrä... Zultitierna menar jag.
Vårt förråd börjar ta slut och vi måste åter trotsa Lunarions djup för att bryta mineralerna som de så hett eftertraktar. Och vid leverans går de och tömmer Moder Kahmahla på lite av dess mjölk, och ger till oss i som betalning.”
”Moder Kahmahla?” Oradrin höjde ett ögonbryn. Kaptenen nickade igen och sa ”Just det. Moder Kahmahla. Det är ett sjömonster, eller en sjögud som vi säger, som härstammar från de urgamla djupen och sägs vara en av de äldsta varelserna i världen. Hennes kropp påminner om en bläckfisks, men herregud, hon är enorm! Hur Zultitierna har fått henne fången är ett mysterium... Men hon hålls nedsövd i en gigantisk grotta inne i själva urberget. Vi vet inte så mycket mer om det hela, det är en av Zultitiernas stora hemligheter och de är väldigt förtegna om det.”

Kaptenen höll fram en mugg med kahmahladryck och Oradrin kände ett sting av hat vid åsynen av hans älskade dryck i kaptenens hand. Han slet den åt sig och började hälla ner den sega sörjan i sin hals. Ett rus spred sig genom kroppen på honom och han kände sig oövervinnelig. Efter några sekunder var den tom och Oradrin satte ner muggen på bordet. ”Låt oss fiska” sa han. ”Låt oss åter fylla våra lager!”

Han gick åter ut på däck och fann de övriga besättningsmännen i färd med att göra iordning burar. ”Fixa till repen matros” skrek en åt honom och Oradrin gick med sjöstadiga ben mot den stora låda där de flesta båtar hade sina rep. ”Det finns flera hundra olika sorters fartyg, men nästan alla har repen på samma ställe” tänkte han. Han började sitt arbete med att sortera och lägga dem rätt och när han var klar märkte han att Tyrika nu stod stilla.
”Det är dags, vi är vid källan.” De tre männen var klara med sina burar, och de hade fäst repen i dem. På däck fanns ett enormt trähjul där andra änden av repen satt fast. Det var finurligt konstruerat på bästa Zultitiemanér, med utväxling och perfekta skenor så det skulle gå att manövrera ensam.
”Matros Oradrin, du är inte redo att gå ner. Du får sköta hjulet. Det tar mer än två stop Kahmahladryck innan man är karl nog att bryta malm som befinner sig på trehundra fots djup.” Oradrin nickade och fick sedan en genomgång i hur hjulet fungerade. Men det var en idiotsäker konstruktion så det var inte mycket till arbete tyckte han. De hjälptes åt att lasta in verktyg i en av burarna. Det var gruvhackor, sprängkilar, spetsdon och en rad olika specialverktyg.
”Hur ska ni få ner de andra burarna?” frågade Oradrin ”Nog för att de är tunga, men de kan ju omöjligt sjunka ner till de djupen där malmen finns.” En av männen svarade ”Var inte en idiot. Vi drar ner dem.” De hade varsin harpun fäst i sina bälten, och en av dem hade även ett kort spjut med sig. ”Bekymra dig inte om oss, sköt du hjulet bara. Det tar oss till gryningen att fylla burarna, när de första ljuset sträcker sig över Lunarion, börjar du veva upp oss. Varken förr eller senare. Är det förstått?”

Alla burarna vältes överbord och Oradrin lossade haken på trähjulet så att de sakta började sjuka. För en sekund blixtrade det till i ögonen på de övriga matroserna och sedan hoppade de efter rakt ned i det kalla vattnet. Först hände nästan ingenting, men sen började linorna matas ut med stor fart.
Efter ett tag tog det tillfälligt stopp och Oradrin undrade ifall de hade hunnit ända ned. Ett blixtljus tändes långt nere i vattnet och sedan började linorna dras ut igen. Nästa gång det tog stopp verkade det som de var på plats då det inte hände något på en lång stund, så Oradrin vågade sig på att fästa hjulhaken igen. Han såg ut över vattnet och fick syn på något som flöt uppe vid ytan. Med sin skärpta blick identifierade han det som en Terrfernax, ett av de mest fruktade rovdjuren i havet. Nära åtta meter lång och med decimeterlånga tänder och tjockt ryggpansar var detta en extrem mördarmaskin. ”Jahapp, det förklarar stoppet och ljusblixten” tänkte Oradrin och skrattade.
Det skulle dröja många timmar innan gryning, det förstod han och han började rastlöst vanka av och an på däcket. Fan vad törstig han var.

Kapten Argoth satt och betraktade nyförvärvet från sin plats i kaptenshytten. Han visste att Oradrin nu var helt i hans våld, eller ja, i kahmahlas våld. Han visste hur begäret sakta skulle slita honom i småbitar och göra honom oberäknelig ifall han inte fick en ny dos snart. ”Fan att vi inte kom iväg tidigare, då hade vi haft mer dryck ombord.” Han tog av sig sin halskedja och i den hängde en nyckel. Han låste upp en kista och plockade fram ett krus. ”Det sista vi har... Han eller jag?” muttrade han. ”Vi behöver honom, och jag tror inte han håller ut särskilt länge till. Jag är inkörd och borde klara mig.” Han suckade... Det bar emot.

Oradrin blev mer och mer otålig. Han svor högljutt och han sparkade till föremål runt om på däcket. ”Varför i helvete ska jag stå här som en idiot? De kan ta sig i röven.” Han började se rött och det hettade inombords. Vimmelkantig och med en fruktansvärd inneboende vrede började han leta efter föremål att kasta överbord. ”Jag står inte ut, jag måste dricka!” Han var säker på att han skulle tappa förståndet helt och hållet och kanske kasta sig själv överbord då han hörde Kapten Argoths röst ropa på honom. Han hade helt glömt bort kaptenen och nu jävlar skulle han minsann få höra vad han tyckte om att besättningsmännen skulle tvingas gå törstiga!

Han sprang upp för trappan till kaptenshytten och slet nästan dörren av dess gångjärn då han trängde sig in. Där stod Kapten Argoth, med ett krus i hand. Oradrin kunde känna den ljuvliga doften tränga in i sitt sinne, den underbara vätska, som gav honom liv och styrka. Den fanns där rakt framför honom. Han slet den ur kaptenens hand och hällde det i sig. För en kort stund kändes allt underbart igen, men kruset var ju inte ens halvfullt och vreden bröt ut igen värre än någonsin.
”ÄR DET HÄR ALLT JAG FÅR??! SKÄMTAR DU MED MIG DIN JÄVEL?!” skrek han åt Argoth och tog ett ett steg fram för att slå till honom med kruset. Argoth slängde sig åt sidan men Oradrin var över honom på nolltid. ”Säg mig var jag finner mer Kahmahladryck, och det är snabbt” morrade han fram mellan sina hårt sammanbitna tänder.
Argoth lyckades knuffa honom ifrån sig och skrek tillbaks ”Vi har inte mer! Du får vänta tills vi har levererat... din satans apa, vi borde slänga dig överbord istället!”
Nu hade Oradrin fått nog, han kände hur han tappade alla begrepp om verkligheten och han utstötte ett djuriskt avgrundsvrål. Sedan slängde han sig över kaptenen och borrade in sina tänder i hans hals. Argoth tjöt och en tjock vit stråle sprutade ut ur hans hals. Oradrin högg frenetiskt honom i halsen och slet av stora köttstycken från den. Han sög hela tiden i sig så mycket han kunde av den vita vätskan som pumpade ut ur Argoths nu helt slappa kropp. En lång stund låg han där och tömde honom på kroppsvätskor och den eufori som nu genomsyrade Oradrin var helt otrolig. Skinnet spände och stramade på honom då musklerna expanderade, hans sinnen var helt otroligt skarpa och han mådde bättre än han någonsin gjort. ”Jag är gud, ja JAG ÄR GUD!!” skrek han.
När han var färdig ställde han sig upp, plockade upp kaptenshatten från golvet, satte den på sitt huvud och gick sedan ut och dumpade resterna av Argoth i havet. Oradrin stod där och skrattade... han skrattade länge och väl. När solens första strålar visade sig, skulle han plocka upp sina mannar ur vattnet, och sen skulle de åka och fylla på sina förråd. De andra visste vägen... Sen skulle de hämta upp en ny besättningsman i nån skitstad nånstans längs kusten så de kunde fortsätta bryta malm.

Oradrin skrattade frenetiskt. Livet lekte, han var gud!

Eddy Ahlqvist
2009-10-09

Första novellen klar!

2009-10-09T22:08:00.004+02:00

Tjena!
Som bekant har jag fått för mig att jag ska skriva berättelser från min påhittade värld vid namn Salvatalon. Jag började skriva för längesen på en berättelse, som tillslut visade sig vilja bli ganska lång. Och så tappade jag fokus och mycket annat kom mellan så nu ligger den och vilar på hårddisken.

MEN, min gode vän Ingemar Roos har med jämna mellanrum sparkat på mig och tyckt att jag borde återuppta skrivandet igen, och det har jag nu gjort. Jag tycker det är fantastiskt roligt att skriva... men glad amatör som jag är går det inte så fort. Nu har jag iallafall färdigställt min första novell. Istället för att fortsätta på min första har jag nu skrivit en helt ny och den utspelar sig också i Salvatalon.

För att undvika förvirring kan det vara en god idé att läsa prologen som är postad här tidigare.

Jag ska prova lägga upp den lite rått här på bloggen och hoppas att det blir läsbart... annars får jag klura ut något annat sätt att presentera det på.

Jag är ute efter kritik och feedback på vad jag skrivit. Jag behöver all hjälp jag kan få ;) Skriv ärligt vad ni tyckte, så kommer det att hjälpa mig bäst!

Tack på förhand:
Eddy

Nu jäklar

2009-05-17T21:07:00.002+02:00

Igår kom Ingemar förbi med ett osynligt prygelspö och peppade mig att hitta pennan igen :) Och gissa vad! Det gjorde jag... Dock var det segt att sätta sig in i allt igen och det krävdes en del av min nu ganska sömniga hjärna. Men det var roligt, och det kändes riktigt bra :) Så även om det inte blev mycket skrivet, så blir det säkerligen mer i morgon!

Vill iaf få klart EN novell, så att man kan bli korrekt slaktad av allmänheten. Då kan man ju lägga detta tramset på hyllan som ett enda stort misslyckande ;) Skämt och sido, det ska bli kul att få dela med sig och sedan ta del av kritik. Ris som ros!

Ha det gött, och tack för ni följer bloggen och Salvatalon.

Lite trams :)

2009-03-19T20:01:00.002+01:00

Okay, för er som läst Ingemar Roos blogg känner igen den här historien på sätt och vis. Om inte får ni titta in där http://avgrunden-roos.blogspot.com/ och kolla den 17:e mars -09 :) Jag hade 45 minuter över häromdagen så jag kludda ihop en egen version mest på skoj! Läs den om ni orkar :)

Ingo i Underlandet – Alternativ berättelse av Eddy Ahlqvist

Detta var en dag som alla andra, Ingemar satt vid datorn och försökte få in alla siffror på rätt ställe på A-kassans smått kryptiska sida samtidigt som han brände loss några riviga bitar på winampen.
”Faaaan alltså, röv röv röv, vad i helvete är det här för helvetes skit?!” Skrek han hysteriskt och slog sin knutna stålnäve i skärmen så det dånade över halva Perstorp. Skärmen blinkade till ett par gånger och slocknade sedan förnöjt med ett segervisst bzzzzt.
”Röv” muttrade Ingemar för sig själv och slängde sina papper åt sidan. Han kände hur det kurrade i magen och begav sig därför till kylskåpet och öppnade ivrigt dörren, men blev stående häpen med hakan hängande i ett förvånat uttryck. ”Vafan... helt tomt! Bara en jävla mjölk att tillgå” Han tittade länge på mjölkpaketen från Skånemejerier. Han var noga med sin mjölk, för han hade tagit ställning någon månad tidigare. Ingemar ville förändra världen och hade därför gått med i en facebook grupp.
”Det är synnerligen dåliga tider” sade han och svepte sedan mjölken med en enda djurisk rörelse.

Det började snurra våldsamt i Ingemars huvud, det ångade ur mjölkpaketet och helt utan förvarning uppenbarade sig en ande. ”Ingemar” sade den. ”Jag har kommit till dig med goda råd, var inte rädd”. Ingemar utstötte ett spontant Ugh. ”Du måste få frid i skälen. Du måste få frisk luft. Du måste vandra. Du måste göra det nu. Du måste finna Hönsholma. Du måste leta efter tecknet” sade anden och försvann med en puff lika plötsligt som den kom.

Ingemar hängde kvar i köket ett litet tag men kvicknade snart till. Han var kallad. Han visste vad han skulle göra! Han letade snabbt upp sina nötta vandringskängor och sin smidiga skinnjacka. Ipoden stoppade han i fickan och han placerade solglasögonen där de skulle sitta. Det var ju fint väder! Han rusade åstad utan att låsa eller kolla om kaffekokaren var avstängd. Allt sånt var oviktigt nu.
Med stora myndiga steg vandrade han fram genom Perstorp tills han nådde badhuset. Han visste att här går en slinga som eventuellt kunde leda till hans slutdestination – Hönsholma – Han smakade på ordet ett tag och satte sedan igång sin resa igen. Ipoden skrek i hans öron och moralen ökade. Inget kunde stoppa honom nu! Han gick på i rask takt och allt flöt på utan missöden tills han plötsligt blev stående som förlamad. Hade han hört något? Han lyssnade ett tag till och ja minsann, visst var det något som lät.
”HAHAHAHA Ingemaaaaaaaaaar, din fårskalle! Vart tror du att du ska någonstans? Vägen är stängd!” dånade det i vinden som blossade upp våldsamt. Skägget flög åt alla håll och kanter och han kämpade för att inte trilla omkull i stormen. ”RÖV” skrek Ingemar ”En trolldom från A-kassan blockerar min väg! Vad ska jag ta mig till?” Han förstod att han blivit lurad och knöt sin hand i protest. Jag kan inte ge upp nu. Jag kan ju till och med se skylten som annonserar Hönsholma härifrån. Men ett steg framåt innebar två steg bakåt så han var tvungen att vika av från sin tänkta väg och gå till reträtt. Han rusade ut på en stor åker för att finna en snabbare väg hem, men vinden piskade obönhörligen hans långa skägg och han blev snart utmattad. ”Skit också, jag får stanna ett tag och pusta” muttrade han och satte sig ner på en sten mitt ute på stycket. Efter några minuter och ett par riviga bitar från ipoden var han åter redo att sätta igång. Nederlaget gjorde ont, men han var härdad vid det här laget. Bara jag kan ta mig hem, så jag får återhämta mig, tänkte han.

Han såg skogspartiet framför sig. ”Hah, räddad till slut” sade han och sprang in bland trädens skydd. Men utan att se efter var han trampade halkade han på en enorm hög med bajs som låg på marken. ”RÖÖÖÖÖV!” Men han tog lärdom av detta och nu såg han sig noga för vart han placerade sina kängor så resten av färden genom skogen gick galant. Han kom fram till ett radhusområde med söta prydliga trädgårdar och han beskådade dem med avsky. ”Fy faan” sade han och skakade på huvudet. ”Rika bortskämda rövar. Jag får försöka ta mig runt det här avskrädet på något vis”. Han vandrade vidare noga med att inte komma för nära boningshusen. Överallt han drog fram så rullade de bosatta fort ner sina rullgardiner och låste sina dörrar. Ingemar hånskrattade lite nöjt och ökade volymen på sin ipod. Stärkt av detta kände han för att fira, så han ville gärna gå och se om Jehovas Vittnen var hemma, men de kände redan till hans ankomst och hade sedan länge barrikaderat dörrarna och satt nu för fullt och bad för honom i säkert skydd av sin anstalts hårda väggar. ”Bah” Ingemar var besviken och kände sig nu illamående. Och han hörde något igen, som inte stämde överrens med vad som spelades i lurarna. ”A-kassan igen?” tänkte Ingemar. ”Fast nej, det kan inte stämma. Urgh, varför mår jag skit?” Han hörde det igen. Avlägset, som i en dröm.

”Ingemar”
”Ingeeemaaar, hallå?”
”Ingemaaaar, hur är det fatt min skatt?”
Sofi ruskade hårt i Ingemar som knäböjde på golvet, med skägget djupt ned i toalettstolen. Försmutsat av hans egna spyor.
”Ingemar, vakna! Vad har hänt?”
Han tittade upp med matta ögon men kände sig med ens lite bättre när han fick syn på sin fästmös ansikte. ”Jag skulle till Hönsholma, men jag... ”
”Shhh, säg inget mer” sade Sofi. ”Har du druckit av mjölken igen? Jag sa ju åt dig att låta bli.. du måste hälla ut den, den gick ju ut datumet för flera veckor sedan!”

Ingemar spydde igen.

Status

2009-03-07T17:32:00.002+01:00

Hejsan!

Tänkte bara 'uppdatera' er på vad som händer, eller rättare sagt... vad som inte händer =P

Jag skrev som tusan i början och min 'nya' novell är väl uppe i en 6000 ord eller så. Men sedan dess har det helt enkelt inte blivit något skrivit alls! Hela projektet ligger i dvala, men så fort andan faller på så åker dokumenten fram igen så det kan färdigställas. Mycket viktigt har kommit imellan.. som Guitar Hero och nu World of Warcraft ;)

Men vem vet när det blir skoj igen?! Förhoppningsvis snart :)
Ha det gött mina vänner!

Äntligen!

2009-02-11T22:30:00.002+01:00

Nu har det äntligen börjat lossna! Fick lite tid att skriva, så jag har påbörjat en berättelse nu. Det känns ganska bra, även om det känns skumt och ovant :) Bara en sån sak som dialog känns knepig för mig. Jag har inte en blekaste hur det ska se ut! Men jag har tittat lite på hur tex. Ingemar skriver och försöker ta till mig lite av upplägget. Men i stort försöker jag bara att skriva min story utan att analysera för mycket, och när den är klar lägger jag upp den till allmänheten så blir det lättare att i efterhand ta lärdom. Läsarnas synpunkter är guld värda och betyder oerhört mycket! Så tack för att ni tar er tid och tittar in då och då :)

//Eddy

Prolog

2009-02-09T21:58:00.002+01:00

Salvatalon
-Prolog-

Här följer lite historia om Salvatalon och dess invånare. Jag ska försöka förklara så mycket som möjligt för att underlätta kommande berättelser från denna fantastiska ö, mitt ute i det stora hav som blivit döpt till Lunarions Vatten, eller Lunarion, som det kallas i folkmun av de lokala öborna. Från väst till öst är ön ungefär 120 mil rakt över och från norr till söder knappt åttio. Salvatalon är numer isolerat från omvärlden och de gamla hamnarna i nordöst står övergivna och förfallna. Folk vill gärna inte tala om detta område då de är övertygade att det är hemsökt av någon mörk makt, och vettigt folk ser till att aldrig komma för nära de tre uråldriga pirarna som piskats av tidvattnet så länge man kan minnas.

Den nordvästra landdelen innehåller stora bergmassiv och kala områden och vinden är både kall och obarmhärtig. De folk som bor här är skygga, kortväxta människor som har dåligt rykte bland de andra öborna. Dock är de skickliga hantverkare och har god hand med stenen som material för byggnationer. De föredrar att bo i grottor och gräver ut dessa med stor skicklighet och precision. Detta folkslag kallas för Zultitier och ogillar att resa utanför sitt rike, men de köpslår gärna med andra ljusskygga människor och byter till sig stöldgods mot vackra ädelstenar och även verktyg och vapen som de själva tillverkat. De besitter stora kunskaper av att smida stora slagsvärd och framför allt yxor av alla de slag. Zultitierna är dugliga och fruktade krigare och att inta deras land med våld anses som omöjligt då det är väl befäst med bergen som skydd och med murar och lömska passager i deras kontroll. Deras bleka väderbitna hy står i skarp kontrast mot deras mörka långa hår och tjocka skägg som samtliga män av detta rike bär med stolthet. Kvinnorna är kortare än männen, men arbetar med samma glöd och passion.

Centralt på ön finns en väldig skog, ljus och vacker med höga stolta träd av ädla slag. Dess namn är Vilvander, och inhyser en rik djurfauna. Ekorrar, skogsmöss och andra smådjur delar mark och stigar med storvilt; framför allt hjort. Även kvittrande småfåglar förgyller livet i denna skog som är lika underbar vilken årstid det än är på året. I och kring skogen bor ett fagert folkslag, långa och slanka är dessa män och kvinnor som älskar att sjunga och dansa så ofta de kan, med god aptit på bakat bröd och berusande vin. Dessa livsnjutare är goda människor, men kan om de; eller skogen hotas bli fruktansvärt farliga med sina små dolkar eller lätta pilbågar. Smidiga som få är de, och från trädtopparna ser de allt men syns sällan där de smyger kring i jakt på sina motståndare. Inte sällan syns de ute på långa vandringar långt utanför deras rike där de samlar information om vad som händer i världen och de idkar även byteshandel med sina vävda klädesplagg och lätta tygväskor som utan tvekan saknar motstycke, oftast i byte mot vin och dylika njutningsmedel som tobak och god mat. De kallar sig själva för Skogsfolket även om många även benämner dem som Vilvanders Vandrare. Folk i allmänhet är lite rädda för skogsfolket, de tycker de snokar lite för mycket i ting som inte rör dem, och deras enorma vetskap om det mesta verkar inte riktigt normal. Nästan lite magisk. Deras ledare syns dock aldrig för några andra än de själva. Drottning Miljana har styrt i skogen så länge alla kan minnas, men ser dock ut som en kvinna i sina bästa år, oändligt vacker men med tydliga drag av pur visdom och mental styrka. Hennes ord förs fram till yttervärlden av den ståtlige Yama, Miljanas högra hand.

I sydvästra delen av Salvatalon finns längs den södra kusten i huvudsak tre stora byar, fiskesamhällen med folk från världens alla hörn som bor i timmerhus tätt intill varandra med små grusvägar som leder fram och tillbaks i ett enda stort virrvarr utan någon synbar tanke på planering. Husen byggs upp på första bästa lediga plats och är enkla men robusta. De måste stå mot de stundtals hårda oberäkneliga vindarna från havet och samtidigt hålla kylan borta de många kalla nätterna här i söder. Det finns en folkvald hövding i varje by, men kriminaliteten är hög och politiken är korrupt. Allt här handlar om pengar, och allt kan köpas bara man uppbringar rätt valuta. De flesta arbetar på små fiskebåtar som gör korta turer ut på Lunarions djupa vatten, men även dykare finns som går ner under vågorna i hopp om att finna pärlor eller värdesaker från förlista skeppsvrak. Men det är ett farligt arbete, och många kommer aldrig upp till ytan igen. Konkurrensen mellan byarna är stor, och ibland uppstår regelrätta krig. Vaga allianser och lömska svek är vanligt förekommande i denna instabila landhalva. Men för en del finns det stora rikedomar om man är skicklig och har turen på sin sida. Det är just drömmen om rikedom som driver människorna hit, och har man turen att hamna på rätt båt och befinner sig på rätt ställe vid rätt tillfälle kan man vinna mycket.

I de norra slättmarkerna ovanför Vilvander, är marken bördig och folket här är storvuxna och grova. Landet heter Malk, och Malkmännen har stor kärlek för jordbruk och hästhållning. De föder upp de starkaste, uthålligaste arbetshästarna här, men även deras spänstiga springare är av bästa kvalitet och används av allehanda sändebud över hela Salvatalon. Deras kunskap inom agrikultur spänner sig över så många mansåldrar och genomsyrar hela deras liv i såpass hög grad att de uppnått perfektion inom området. Deras bostäder är grova timmerhus, solida och starka. Vägarna är stensatta och breda och används flitigt av stora mängder hästar och vagnar. Malkmännen är vänligt sinnade och sätter stort värde på husmanskost och öl. De arbetar hårt om dagarna och på kvällen knastrar brasorna runt om i hemmen och man sjunger humoristiska visor och äter och dricker mycket. De flesta är blonda och klär sig robusta kläder, som tål det hårda arbetet. Man är oftast nöjd med sin lott i livet och strävar ej efter rikedomar eller dylikt, utan byter bara bort överflödet av sina varor mot andra praktiska ting, som verktyg och kläder. Inkomsten som hästarna ger, går för det mesta till saker som att förbättra vägar och såklart, sumahuset. Folket här har en stark tro. De är övertygade om att det finns en högre makt, som skyddar och leder dem. Denna makt kallar de suma och de samlas ofta för att bedja om skydd och god skörd i sumahuset, en otroligt påkostad byggnad av de finaste träslagen och storslagen marmor som hela tiden hålls i ordning och sköts av de lokala prästerna; som har högsta rang i Malk, och även sköter landets politik.

I nordöst finner man en enorm och ohygglig skog som gått under namnet Murgorath sedan världen var ung. Det är en underlig skog, mörk och ogästvänlig. Stigarna verkar inte leda någon vart och luften är kvav och varm. Låga träd med tunga böjda grenar rasslar och griper efter modiga vandringsmän som vågat sig in och utmanas här till strid mot vansinnet själv. Det finns dock ett folk som bor i skogen, men de är lika onda som träden och livnär sig på döda kadaver och ruttet kött. Mörka i hyn och med svarta ögon och inte en tillstymmelse till kroppsbehåring vandrar de rundor i skuggorna i jakt på blod och kött. Ännu längre ut mot öst och norr finns öppna områden med urgamla ruiner, och såklart det tre pirarna som pekar ut i havet. Den som tagit sig hit kan i månskenet få se underliga väsen vandra rundor i de gamla ruinerna från forntida städer och torn, rastlösa och farliga. Dessa gastar skrämmer även folket inifrån Murgorath som aldrig befinner sig här ute nattetid.

Sydöstra Salvatalon. Öns största och mäktigaste stad Valtindra med dess många torn och tinnar ståtar här i skydd av en ringmur och en väl tilltagen vallgrav, djup och kall. Det finns en mängd gillen att tillgå inuti staden och en armé för de unga män som vill tränas i strid till stadens beskydd. Även en akademi för magiker finns här och många av dess studenter har kommit långväga för att lära sig av de bästa. Bibliotek, skolor, butiker och allehanda boningshus trängs längs de grå stenvägarna. Här bor enkelt folk, men även adelsmän och mäktiga politiker. Kungens vita palats står centralt i staden och hans riddare patrullerar regelbundet gatorna i jakt på kriminalitet. Beridna och i tunga rustningar är de stolta och starka, med skinande plymförsedda hjälmar sätter de skräck i traktens bovar. Det finns även ett polisväsende i staden, men de fungerar mer som detektiver och försöker allt som oftast lösa lönnmord på stadens inflytelserika politiker och adel eller spåra försvunna människor.

Då har jag kortfattat redovisat lite hur Salvatalon ser ut och smått gått in på några av de människor som befolkar denna ö. Detta för att ni kära läsare ska få en grov översikt över de största bitarna och lättare förstå mina kommande berättelser som utspelar sig här. Men detta är bara ett litet skrap på ytan. Det finns massor med intressanta invånare som figurerar i dessa trakter, och det vore omöjligt att här gå in på djupet eller nämna dem alla. Men följ med på vidare äventyr, så ska ni få ert lystmäte stillat!

Eddy Ahlqvist
2009-02-09

Sådärja!

2009-02-09T21:52:00.002+01:00

Nu är prologen färdigskriven, och jag lägger ut den i nästa inlägg. Detta är mitt första försök att skriva något seriöst, och jag är total amatör. Jag är ej heller en storläsare av böcker, men håller på att bättra mig på den fronten också. Jag hoppas på råd och synpunkter av er som tar er tiden att läsa mina alster, både ris som ros mottages tacksamt. Är något dåligt vill jag verkligen få reda på det så jag har möjlighet att förbättra mig i framtida noveller. Och det går bra att göra det genom att kommentera novellen här på bloggen.

Tack för nu!

Karta - Tidig version

2009-02-08T12:06:00.000+01:00

Postar här kartan över Salvatalon. Dock utan städer, vägar, övriga bebyggelser mm. Endast en bro och tre pirar är utsatta här tillsammans med berg, vattendrag och skogar.

Salvatalon

2009-02-08T11:31:00.000+01:00

Så har jag då påbörjat ett litet projekt. Jag vet ännu inte hur seriöst det kommer att bli, om det ens blir något alls. Projektet heter Salvatalon [SalvAtalon] och det är även namnet på själva världen det hela utspelar sig i. Det är en stor kontinent med hav runtom. Jag har påbörjat en karta på det hela som jag lägger ut när den är någorlunda anständig. Dock bara en ful paintskiss, men det kvittar... Den finns för att hjälpa mig när jag skriver mina historier och för att eventuella läsare ska kunna få lite riktmärken.

Mer info kommer efterhand. Som det ser ut nu kommer det inte att bli en lång historia, utan många små seperata berättelser som utspelar sig i denna värld. Stora som små :)

Antagligen suger jag på att skriva, men min goda vän Ingemar Roos har iaf begärt att jag ska försöka, och det tänker jag göra!

Som sagt, uppdaterar när något händer, men det blir kanske inte så ofta. Detta kommer att ta tid, men titta in imellanåt eller säg till så mailar jag när det kommer något nytt. Eller lättast är kanske att aktivera RSS eller liknande :)